Förra årets tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner blev väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen och lämnar tre dessertförslag till samma vin. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stora delar landet så de ska vara hyfsat lätta att få tag på. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i 

En sorts avocadolös räkröra 

som smakar smaskens med eleganta, fruktiga och välgjorda 

Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay

Varmrätten är klassiskt fransk, görs på grytkött, sköter sig självt och blir en mustig 

Boeuf bourguignon 

som njuts med kryddiga, smakrika och ekologiska rhônevinet 

2010 Mas Louise 

Middagen avslutas med en 

Pannkakor, glass och PX 

eller bara vaniljglass med hyvlad mandel som du ringlar över med 

Monteagudo Pedro Ximenez

som också smakar fantastiskt till en 

Julia Childs choklad- & mandelkaka

Vad gör man med resterna av risgrynsgröten? Det blir ju alltid över för alla är så galet mätta av den andra julmaten. Kom över detta danska recept på vad som kallas ”klatkager”. Riktigt gott med färska bär och lönnsirap eller med sylt.

Vispa samman 1 ägg, 1 tsk strösocker, lite vaniljpulver och 1 tsk potatsimjöl. Blanda samman med 2,5 dl kall risgrynsgröt och riv i skalet av en halv citron. Låt vila i kylskåp minst 30 minuter. Klicka lite smet i en ganska het stekpanna med mycket smör och stek de små plättarna på bägge sidor.

Gjorde ett återbesök i boken som formade min matlagning när jag i de sena tonåren flyttade hemifrån: Mat för två omkring 10 kronor.

Denna lilla bok från Semic Förlag är fylld av enkla, billiga recept och flera av dem blev favoriter som gått i repris många gånger. Jag älskade receptet på ”skärgårdsgryta” som är baserat på fiskbulle- och musselkonserv. Det låter inte så kul kanske, men både fiskbullar och konserverade musslor är underskattade skafferivaror och i denna rätt är spadet i konserverna hemligheten. Men jag har inte lagat den sedan jag träffade Kära Hustrun då hon inte är så förtjust i musslor. Idag for fan i mig och jag tog receptet, vred runt det ett par varv och serverade den utan ett knyst om molluskerna. Kära Hustrun blev överförtjust och undrade varför jag aldrig gjort denna goda gryta tidigare. Jag svarade att det berodde på musslorna. Hon hade inte ens märkt dem.

Fräs 1 tsk curry och det vita av en liten purjolök i lite smör. Slå på spadet från en burk fiskbullar i buljong (350 g) och en liten burk musslor (120 g) samt 1 dl vitt vin, 1 dl vatten och 1,5 msk fiskfond från flaska eller en fiskbuljongtärning. I buljongen kokar du 3-4 medelstora potatisar som du skalat och klyftat samt ett par morötter som du skivat. Koka i cirka 15 minuter. Under tiden skär du den späda, gröna delen av purjolöken fint, delar fiskbullarna i fyra delar, skållar 2 tomater och skär smått. När potatis och morötter mjuknat vänder du ner fiskbullar, musslor, tomat, 1 dl frysta gröna ärtor och 1 dl vispgrädde. Krydda ordentligt med svartpeppar från kvarn. Låt allt bli varmt och blanda ner purjolöken precis innan servering.

Jag är en sjuk människa. När jag tittar på vidriga bilder av osmakliga rätter på reklambilder från 1950-talet då reagerar jag inte som andra. Jag får en obetvinglig lust att prova att laga rätterna.

Framför allt lockades jag av receptet med limejello, kanske för att jag hade ett paket hemma (jo jag har ett litet lager av olika sorters Jell-O, fråga inte varför). Efter instruktionerna i den gamla annonsen (se nedan) så försökte jag återskapa rätten. Den ”seafood salad” man fyllt den bjärt gröna geléringen med såg mest ut som tonfisk så efter lite googling (jodå, varianter på detta recept är rikligt förekommande på nätet) blev det en variant med burktonfisk, äpple, gurka och majonäs. Jell-On smaksattes med vinäger och riven lök och i hälften av massan vändes majonäs och keso ned. Mycket oaptitligt med en vitklumpig och tandkrämsgrön smet.

Utseendemässigt framkallade denna rätt rysningar. På fotot ser det nästan fräscht och läckert ut, men bilden ljuger! Den klara gelén var faktiskt inte alls dum, men sammantaget med den gnissliga keson var det inte någon rolig upplevelse. Sladdrigt, blött, mesigt och märkligt. En rätt inte ens en receptmakaren kan ha älskat.

Sån’t här sysslar jag med. Nämnde jag att jag är sjuk?

Nu är det säsong för stenbiten. Vill man inte göra soppa på denna fula fisk så ska man i alla fall beställa en romstinn hona (kvabbso) hos sin fiskhandlare och bereda sin egen stenbitsrom.

Riktig stenbitsrom är en fantastisk delikatess som är enkel att tillreda och fortfarande obegripligt billig. Priset har gått upp lite och tydligen betalar danskarna nu över 300 kronor kilot för den råa rommen. Passa på innan priserna går upp mer och säsongen är över. Hur du gör läser du i min tidigare bloggpost i ämnet.

Ribollita är en form av rustik soppa eller gryta med ursprung i Toskana. Namnet betyder ungefär ”koka en gång till” och det kommer av att det här ursprungligen var en soppa som stod på spisen och värmdes om och om igen och som man slängde ner rester i. Man hällde soppan över det gamla hårda brödet som blev mjukt och gjorde soppan matigare. Soppan blir också godare när den värms upp och brukar serveras som mat under vinskörden då man behöver något värmande och mättande bara har tid att värma upp mat.

Det finns otaliga varianter på denna soppa men den innehåller alltid små vita bönor och olika former av kål, gärna svartkål. Den här gjorde jag efter att ha läst kanske tio olika recept. Fantastiskt god blev den och räcker till 8 personer.

Frikadeller: Blanda 2 ägg med 2 msk skorpmjöl, 1 dl riven parmesan, 1 dl finhackad bladpersilja, 1 riven/pressad vitlöksklyfta, salt och peppar. Blanda väl med med 500 g kalvfärs eller nötfärs. Koka upp upp 1,5 liter vatten med 3 poddar/grönsaksbuljontärning eller motsvarande flytande fond. Forma små köttbullar och släpp ner i den sakta sjudande buljongen. När bullarna flyter upp är de klara och du kan ta upp dem med en hålslev. Ställ frikadellerna åt sidan och spara buljongen.

Ribollita: Skär 200 g rimmat fläsk i fina strimlor. Fräs i lite olivolja utan att det tar färg. Skär ner 1 stor gul lök, 1 stor röd lök, 2 morötter och 1 palsternacka och blanda ner med fläsket och fortsätta att fräsa i 5 minuter under omrörning. Slå på 1 burk hela tomater som du skurit grovt, 1 tsk timjan, 1 tsk basilika och 2 lagerblad. Blanda ned 2 selleristjälkar som du skurit fint samt 2 hackade vitlöksklyftor. Låt puttra några minuter och slå sedan på buljongen från frikadellkoket. Koka upp, sänk värmen och låt sjuda sakta ungefär 1 timme. Skölj en burk små vita bönor och mixa dem slätt med lite av buljongen och blanda ner i soppan och krydda ordentligt med nymalen svartpeppar. Smaka av med salt och citronsaft. Skär ner 500 g vardera av savoykål och mangold och vänd ner i soppan tillsammans med 2 burkar vita bönor som du sköljt väl. Sjud under lock i cirka 10 minuter.

Servering: Rosta skivor av dagsgammalt italienskt lantbröd. Lägg bröd och lite frikadeller i sopptalriken, slå het soppa över, strö över rikligt med parmesanost och bladpersilja och ringla slutligen över olivolja. Njut!

Det här är egentligen två gamla recept jag hittade bland alla lösa receptlappar. En chokladmousse på vit choklad (bianco) och en på mörk choklad och kaffe (nero). Fast jag tyckte det var mycket roligare att slå ihop dem. Sagt och gjort.

8 portioner: Vispa 6 dl vispgrädde tjockt men inte hårt. Smält 100 g mörk choklad i 0,5 dl kaffe och 100 g vit choklad i 0,5 dl vatten på svag värme. Riv skalet av en apelsin i den mörka chokladsmeten och 2 msk koksflingor i den vita. När allt svalnat rör du i en äggula (totalt två) i vardera smeten och blandar sedan varsamt hälften av grädden med den mörka chokladen och hälften med den vita. Bottna portionsskålar med den vita blandningen och toppa med den mörka. Låt stelna i kylskåp minst två timmar.

ÄNTLIGEN! Efter en bombmatta av inlägg om vin kommer det nu slutligen ett recept. Inte vilket som helst utan en riktigt lyckad kycklingburgare med asiatisk smak baserad på Lotta Lundgrens kycklingfärs. Servera till kokt ris och sweet chilisås eller i pitabröd med sallad, tomater och en sås ihopvispad på matlagningsyoghurt,  sweet chili och lite tomatpuré. Drick gärna ett lätt, torrt och friskt aromatiskt vitt vin till.

8-10 burgare: Riv en bit färsk ingefära, pressa ur saften och släng den torra bollen som blir kvar. Planda ingefärasaften med 1 msk farinsocker, 2 msk asiatisk fisksås, 1-2 finhackade röda chilifrukter, 1 msk soja och saften och det finrivna skalet från en limefrukt. Riv eller pressa er en vitlöksklyfta i blandningen och blanda i 2 msk potatismjöl och en kruka hackad färsk koriander.  Tillsätt 400 g kycklingfärs och ett ägg och blanda väl. Blanda i 1-2 msk skorpmjöl om smeten är mycket lös. Ställ kallt och låt vila i en halvtimme. Strö rikligt med panko (japansk ströbröd) eller vanligt ströbröd på en tallrik. Klicka ut smeten på ströbrödet, vänd försiktigt och stek på strax över medelhög värme i rikligt med neutral olja.

Jag börjar så sakteliga inse att ambitionerna med att laga mat i huset vi hyrt här i södra Frankrike måste skruvas ned något. När det är runt 30° så är man varken pigg på att stå i spisvärmen eller äta något avancerat. Men vad gör det när det finns så mycket gott att köpa i butikerna och det bara handlar om att montera ihop det man hittar.

Förutom att vanliga franska supermarkets befinner sig i ett annat universum jämfört med svenska vad det gäller utbud och färskvaror (blir katatonisk inför fiskdisken) så finns här enkla grejer som borde tas efter där hemma. Att kunna köpa färdigkokta och vakumförpackade rödbetor i grönsaksdiskenär ju genialt! Bara att klyfta eller skiva upp och servera som tillbehör till valfri kött- eller fiskbit. Borde ju kunna dra upp försäljningssiffrorna för denna förbisedda läckerhet rejält. Snälla livsmedelshandeln: släng ut den där trista färdigkokta majsen och se till att vi får mjälla rödbetor till vår latmat istället. Då blir det hur lätt som helst att servera denna klassiker som förrätt när som helst:

Blanda machésallad med olivolja och lite citronsaft och fördela på assietter. Skiva eller klyfta kokta, skalade och avsvalnade rödbetor och arrangera snyggt på salladen. Smula över getostrulle (jag använde förstås någon lokal, smakrik och pastöriserad sort), riv över lite citronzest, strö över lite flingsalt och ringla slutligen över lite olivolja. Klart!

Kycklingen i Frankrike liknar verkligen inte den vi hittar hemma i Sverige. Oavsett om man köper den färdiggrillad i snabbköpet eller en frigående lantkyckling direkt från spettet hos uppfödaren på torget så är den smakrikare och köttigare än våra bleka broilers. De kostar mera men det finns det förklaringar till. Idag köpte jag helt vanliga kycklinglår (den övre delen som vi får lårfilé av men som här är med ben och kallas haut cuisse – övre benet) på snabbköpet och de var också fantastiskt bra i grytan jag improviserade. Det blev en lättare variant av coq au vin med lokala ingredienser och passade bra i värmen. Mycket lyckat!

Blanda vetemjöl med lite salt och svartpeppar i en plastpåse. Lägg ner 8 stycken kycklinglårfiléer med skinn (och helst ben) och blanda runt. På medelhög värme fräser du 100 g finstrimlad bacon/kallrökt fläsksida gyllene. Ta upp fläsket och lägg åt sidan. I stekfettet smälter du ned en rejäl klick smör och steker kycklingbitarna på alla sidor så de får fin stekyta. När de är klara vänder du ned cirka 1 dl grovt hackad schalottenlök och 3 krossade vitlöksklyftor och låter fräsa med ett par minuter. Slå på cirka 2,5 dl torrt vitt vin och blanda ned 1 msk dijonsenap, 15 urkärnade svarta oliver, fläsket samt 1 tsk salt och massor med nymald svartpeppar. Koka upp och låt sjuda några minuter. Lägg på locket och låt sjuda minst 30 minuter.  Servera med pressad potatis, ris eller couscous.

Vår bostadsrättsförening har en fantastisk gård som blir frodigare för varje år. Vi har en pergola över en av gångarna där vi bland annat planterat några vinrankor som så smått börjar slå ett lummigt tak. Lite väl frodigt visade det sig så jag var tvungen att ta fram sekatören och ansa lite.

När rankorna och de stora vackra bladen låg på marken slog det mig att de borde kunna användas till vinbladsdolmar. Kollade upp lite recept som alla handlade om små mesiga munsbitar med teskedstor fyllning och av konserverade vinblad. Jag ville ha lite rejäla grejer typ som kåldolmar och av färska vinblad. Kombinerade olika recept och fick ihop ett riktigt läckert resultat. Har du en vinstock som växer i din närhet ska du absolut prova. Vi njöt dem till baconlindad halloumi, sallad, ugnsbakade körsbärstomater och gott bröd.

Koka 1,5 dl basmatiris enligt anvisningar på paketet. Plocka minst 15 stora fina vinblad. Skölj dem väl. Koka upp en stor gryta med saltat vatten. Förväll bladen i omgångar 2 minuter åt gången, ta upp dem med hålslev, låt rinna av i ett durkslag. Bred ut bladen på rena kökshanddukar så de torkar lite. Finhacka en liten gul lök och fräs på medelhög värme i olivolja så den mjuknar men inte tar färg. Fräs 250 g lammfärs med löken tills genomstekt. Sänk värmen, riv ned 2 vitlöksklykftor, blanda ned 1 tsk kanel, 1 tsk salt, 1 tsk harissa och fräs ytterligare några minuter. Bland i en näve vardera av mynta, dill och persilja som du finhackat. Mosa ned en kula labneh (eller några matskedar getfärskost) samt blanda i det kokta riset. Lägg 0,5 dl av fyllningen på ett vinblad, vik och rulla ihop. Placera i en gryta som du bottnat med några vinblad. Det blir cirka 12 dolmar. Skiva en citron och läng ovanpå dolmarna. Slå på ett par deciliter olivolja och hett vatten så det knappt täcker. Täck med en tallrik eller tungt lock som tynger ned. Koka upp, lägg på ett lock och sänk värmen så det hela får sjuda sakta i 40 minuter. Låt svalna och servera ljumma eller kalla.

När solen tittar fram och temperaturen stiger då hittar många till min blogg då de googlar efter sallader och sommarmat. Jag uppdaterar därför en tidigare bloggpost som samlade de bästa recepten. Oavsett vilket recept du väljer funkar det med ett svalt rosévin. Inte så kinkigt vilket. Det är ju ändå sommar, varmt, semester och vem orkar bry sig?

• Salade Niçoise är en riktig sommarklassiker

• Provençalsk musselsallad kan du prova när du ändå ”är i trakterna”

• Salade lyonnaise är en annan fransk salladsklassiker du inte får missa

• Jordgubbs- och fetaostsallad är en kul variant som du måste prova

• Enkla tumregler för att lyckas med din egen sallad

• Gazpacho brukar kallas ”flytande sallad” och är perfekt som kall lunch på termos på stranden

• Garbanzogazpacho är en matigare variant på den isade soppan

• Ratatouille som lagar sig själv passar till allt det grillade

• Risonisallad med chipotlefalu är en bra variant när du tröttnat på vanlig pastasallad

• Falukorv mediterranée ska du testa om du får en bit korv över efter salladen ovan

• Galet god quinoasallad signerad Jamie Oliver

• Yoghurtmarinerade kycklingklubbor lagar sig själva i ugnen

• Jordgubbar i rödvin läskar och passar när gubbarna är billiga

• En klassisk sangria hör sommaren till

• Vit sangria är ännu fräschare och du slipper fläckar på de vita sommarkläderna

Marimar Torres är syster till den levande vinlegenden Miguel Torres och driver själv den fina vinegendomen Marimar Estate i Kalifornien. Förutom att producera fantastiska viner har hon rykte om sig att laga underbar mat, skapa enastående kombinationer mellan mat och vin samt har gett ut en bok om katalansk matlagning.

Denna bok har jag haft i många år och recepten är verkligen bra. Bäst är nog detta på den klassiska tapasrätten croquetas. Bland alla tapas man får i Spanien brukar detta alltid vara min favorit och följer man detta recept blir det minst lika bra hemma, om inte bättre. Kroketterna kan varieras i det oändliga. Byt ut skinkan och oliverna mot salami, soltorkade tomater, finhackade räkor, rökt lax, färska örter, rökt skinka eller något annat du har hemma.

25-30 stycken: Fräs 2,5 msk vetemjöl i 20 g smör några minuter utan att det tar färg. Vispa i 1 dl mjölk och fortsätt vispa på låg värme ytterligare några minuter tills du har en tjock smet. Ta av kastrullen från värmen. Hacka 75 g lufttorkad skinka, 75 g piementooliver och 3 hårdkokta ägg fint. Blanda ner allt  i smeten och ställ in kylskåp när det svalnat i minst 30 minuter. Forma kroketter med två skedar eller med händerna. Vänd dem i vetemjöl, därefter i uppvispat ägg och sist i skorpmjöl. Fritera dem i olja på 160° några minuter i fritös eller i olja i kastull. Servera genast.

Njut till ett glas finosherry.

Den här salladen är perfekt när det är riktigt varmt och man vill ha något svalkande. Perfekt till kryddstarka korvar.

Basen i salladen är vattenmelon som du skär ner i mindre bitar. Skiva rejält med jordgubbar, kärna ur och hacka ett gäng svarta oliver och skiva en liten rödlök. Smula rikligt med fetaost och hacka en näve vardera av färsk mynta och citronmeliss. Dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen, ringla över olivolja, blanda och servera genast.

Hittade ett fiskrecept med ursprung i södra Italien som i sin tur hämtat inspiration från Nordafrika. Jag försökte ta det tillbaka till sina rötter utan att ha speciellt mycket kunskap om områdets kök. Men det blev väldigt lyckat.

Hacka 2 små gula lökar, 1 röd chilifrukt och 3 vitlöksklyftor och fräs tillsammans med 1 kanelstång, 1 lagerblad samt en bit av det yttersta skalet från en citron i olivolja på medelhög värme tills löken börjar bli genomskinlig. Smula ned 0,5 g saffran, slå på saften från en citron, 500 g passerade tomater, 5-7 kardemummakapslar, 1 tsk salt, 1 tsk spiskummin, några stänk tabasco och 1 msk dadelsirap (eller vanlig sirap). Låt sjuda under lock i minst 15 minuter. Rosta under tiden 1 dl hyvlad mandel i en torr stekpanna och skär 400 g torskfilé (eller annan fisk) i grytbitar. Smaka av såsen, lägg ned fisken och låt sjuda 5 minuter eller till genomkokt. Strö över mandeln och servera med couscous.

Att kantarell passar ihop med rosmarin och apelsin visste jag sedan tidigare. Därför var det helt naturligt att göra någon slags variant på coq au vin på med den smaksättningen. Fungerade hur bra som helst och blev skönt höstigt med ett smörstinnt rotfruktsmos.

I en stor gjutjärnsgryta med lite smör fräser du ett paket bacon (Icas torrsaltade och alspånsrökta är jättebra och värt varenda krona) skuret ganska grovt tills det släpper en del fett. Släng i 2-3 hg klyftade champinjoner och en stor lök du hackat grovt. Fräs tills det hela tar lite färg. Ta upp allt och lägg åt sidan och släng i en klick smör. På ganska hög värme bryner du 1000-1500 g kycklinglår tills de får fin färg runt om. Häll tillbaka svamp, bacon och lök, 2-3 hg kantareller som du rivit i lite mindre bitar, det yttersta skalet av en apelsin och 2 tsk rosmarin. Värm på allt och pudra sedan 3 msk vetemjöl och vänd runt så allt blandas. Slå på drygt 1 dl juice från apelsinen, en halv flaska rött vin och 3 msk kycklingfond från flaska (eller 2 buljongtärningar). Låt allt få ett uppkok, lägg på locket och ställ in i ugn på 200° i minst två timmar. Ta ut grytan, rör i ett par matskedar tomatpuré, dra rejäla tag med pepparkvarnen och smaka eventuellt av med salt. Låt sjuda en stund utan lock.

Igår hittade jag 2012 David Nieuwoudt Ghost Corner Sauvignon Blanc bland nyheterna på Systembolaget. När jag provade årgång 2011 på plats i Sydafrika så blev det en av favoriterna. Återseendet blev ingen besvikelse. Snygg balans mellan stramhet i syrorna, mineralitet och fokuserad frukt. Den örtiga och rika doften låg precis i den nyanserade zonen mellan en blyg sancerre och en bullrig nyazeeländare.

Blev lite nostalgisk och läste igenom bloggposterna från sydafrikaresan och blev riktigt sugen på en kryddig bobotie. Men eftersom jag hade massor av potatismos över sedan gårdagen så improviserade jag ihop en variant som i formen liknade en sheperds pie. Kryddigare och mustigare än mitt tidigare besök och riktigt gott!

Blöt upp 0,5 dl russin i 2 msk äppelcidervinäger. Blöt upp 3 msk ströbröd i 1 dl mjölk och 1 ägg. Blanda ut cirka 800 g potatismos med 2 ägg, en skvätt mjölk och 0,5 dl hyvlad mandel. Hacka 2 gula lökar och 2 vitlöksklyftor i lite smör tills löken mjuknat något och strö då över 2 msk curry (gärna ”Durban Curry”) och fräs ytterligare någon minut. Vänd ner och fräs 500 g lammfärs i tills den är torr och genomstekt. Sänk värmen och blanda ner de uppblötta russinen,  0,5 dl hyvlad mandel, 1 dl mangochutney, 8 grovhackade torkade aprikoser, 1 msk spiskummin, 0,5 tsk mald nejlika, 12 stötta kryddpepparkor, 1 tsk kanel, 1 msk torkade korianderblad och 1 tsk salt och låt fräsa några minuter. Ta av stekpannan från värmen, riv en bit färsk ingefära och pressa ned saften i röran. Rör ned ströbrödgeggan. Har du stekt i en ugnssäker panna sätter du in den i ugnen på 180° i en kvart, annars lägger du över allt i en ugnsform. Ta ut pannan och bred ut potatismoset, strö över mer hyvlad mandel och dekorera med lagerblad och och pensla med smält smör. Grädda ytterligare 30 minuter.

För snart fyra år sedan drog jag igång ”Projekt Carl Butler” som gick ut på att laga och dokumentera alla recept i den klassiska ”Carl Butlers Kokbok”. Efter elva månader i december för tre år sedan gick jag i mål med en bouillabaisse. Ett riktigt roligt, lärorikt och ganska uppmärksammat projekt som folk fortfarande pratar om när jag träffar bloggläsare. Det resulterade i att klassikern nu finns i digitaliserad form för dem som söker sina gamla favoritrecept.

Sedan dess har jag många gånger konsulterat flera av de andra böckerna i mitt kokboksbibliotek som Butler skrivit när jag saknat inspiration. Men jag visste faktiskt inte att det fanns en officiell uppföljare till klassikern från 1974 förrän jag i julklapp fick ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen”. Den utkom 1991 och har samma format, formgivning och upplägg som originalet. Dock märks det att det gått några år och att det svenska köket genomgått förändringar. Här tas dock svängarna ut lite mera i kryddning, smaksättning och råvaror. Olivoljan har definitivt gjort sitt intåg, liksom lamm men de nästan obligatoriska hela konserverade tomaterna förekommer denna gång mer sparsamt. I recepten är ”margarin” också utbytt mot ”smör/margarin”.

Julklappen kom bokstavligen som en skänk till min lätt stagnerade blogg och matlagning. Nu startar mitt nya projekt! Nu kommer FORTSÄTTNINGEN! Jag ska göra om proceduren med ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.” och jag hoppas att ni vill följa med även denna gång. Med lite tur är jag klar med de 110 recepten innan nästa jul.

Sådär. Då drar vi igång del två i det stora Carl Butler-projektet.

Jag var helt övertygad om att jag lagat receptet ”Vitlökskyckling” förut. Visst var det så. Det föga fantasifulla namnet var detsamma på ett snarlikt recept i ”Carl Butlers Bäst för IKEA”. Pröva det med för det var fantastiskt gott.

Carl hade tydligen en förkärlek för vitlök och kyckling. Han påpekar att den stora mängden vitlök inte ska avskräcka då tillagningen gör den mild och rund i smaken.

(4 personer)

1 kyckling på 1 1/4-1 1/2 kg eller färdigstyckade delar
1 hel vitlök
2 burkar hela tomater
1 knippe persilja
olivolja
salt
svartpeppar från kvarn

Om du inte köpte färdigstyckat så börja med att stycka kycklingen. Skär av benen intill kroppen och dela dem vid leden. Skär bort brösten och dela dem på mitten. Skala vitlöken och skär klyftorna i skivor. Skär de konserverade tomaterna grovt och spara spadet.  Hacka persiljan (jag använde slätbladig men Butler hade nog bara krusig). Hetta upp olivolja i en gryta på hög värme. Bryn kycklingbitarna ordentligt runt om. Sänk värmen, ta upp kycklingen, slå mer olja i grytan och fräs vitlöken lätt. Vitlöken får inte brynas. Slå på tomater na med spad, persiljan, 1 tsk salt samt rikligt med svartpeppar och låt småkoka i 5 minuter. Lägg i kycklingen, på med locket och låt sjuda i en halvtimme. Ta upp kycklingen, håll den varm invippad i folie medan du låter tomatsåsen koka ihop och tjockna något under lock. Smaka eventuellt av med salt och peppar och slå såsen sedan över kycklingen. Servera med ris.

Oj så gott! Smakrikt och mustigt och den mättade vitlökskaraktären smälter ihop med tomatsåsen. Återigen briljerar Butler i de enkla recepten!.

Här hittar du receptregistret  samt länkar till alla de recept jag lagat ur ”Carl Butlers Kokbok” samt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.” 

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Med massor av den vinkokta skinkan kvar var det bara att leta upp ett lämpligt recept på något att variera resterna med. Denna grönkålsgratäng var perfekt och Carl rekommenderar också att skära ner julskinkan i bitar rakt ner i gratängen.

500 g fryst grönkål
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
50 g riven ost
3 ägg
1 dl kaffegrädde
1 krm riven muskot
0,5 tsk salt
nymalen svartpeppar

Tina grönkålen och krama ur det mesta av vattnet. Finhacka löken och vitlöken och fräs på medelhög värme i smör tills den mjuknar men inte bryns. Vispa samman äggen, grädden, salt, peppar, muskot samt det mesta av den rivna osten. Blanda ner grönkålen med löken och sist gräddblandningen. Häll över i en smörad ugnsform och grädda det hela på 200° i 20-30 minuter.

Snällt, milt och fluffig omelettkänsla. Inte alls dumt som sidorätt. Bra alternativ till den vanliga grönkålen på julbordet också.